Grupp 8 och jag

”När jag tänker tillbaka på mig själv då, 1964, infinner sig en känsla av totalt främlingskap. Kan det ha varit jag? Var jag helt galen? Modig? Eller bara omdömeslös?”Så skriver Gunilla Thorgren i början av sin berättelse om sitt eget liv i ljuset av den nya svenska kvinnorörelsen. Hon var en av de första kvinnorna i Grupp 8, hon skrev i Kvinnobulletinen, var aktiv i musikrörelsen och kom in i kulturpolitiken. Hon berättar om sitt liv som ensamstående mamma till tre barn, om morfar och mormor och deras djupa förankring i den traditionella arbetarrörelsen med sitt konservativa kvinnoideal. Hon skildrar Grupp 8:s vilda aktioner och hårda strider och den långa, mödosamma kampen för att förändra socialdemokratin. Det är en skildring inifrån av det som kallats en revolution på svenska: kvinnornas revolution.