Kosmopolitism : ideal och verklighet

Globalisering är en samlingsbeteckning för en rad processer som omformar mänskliga aktiviteter genom att utvidga de politiska, ekonomiska, sociala och kommunikativa nätverken över regioner och kontinenter. Makten kan inte längre hänföras till någon särskild geografisk plats, utan är utspridd över världen. Det som sker på en plats kan få återverkningar på många andra håll. Om demokrati uttrycker idén om självbestämmande inom ett avgränsat område, det lokala och nationella territoriet, betecknar globalisering interaktionsmönster som ger upphov till överlappande ödesgemenskaper ? en sammanlänkning av städernas och ländernas öden. Det kan förefalla som om demokrati och globalisering drar åt olika håll. Om demokratin så här långt utvecklats inom ramen för särskilda gemenskaper, hur kan den återuppfinnas för en global tidsålder? Hur hantera paradoxen att de frågor som vi måste ta itu med alltmer är gränsöverskridande problem som ingen nationalstat kan lösa på egen hand, samtidigt som de övernationella institutionerna och politiska medlen är svaga och bristfälliga? Om dessa problemställningar handlar David Helds ”Kosmopolitism”. Den ledtråd som han introducerar är idén om en kosmopolitisk ordning. Kosmopolitismen bygger på tanken att alla människor har samma moraliska status. Den lyfter fram det som vi alla har gemensamt, oberoende av familj, etik, nation och religion. Därmed inte sagt att vi bör sträva efter en enda global, demokratisk gemenskap. Det handlar snarare om att finna metoder och mekanismer som länkar samman de olika politiska gemenskaperna i ett förpliktande samarbete på grundval av kosmopolitiska principer